Med fullaste fart och högt i det blå. Och hon andas i bröstet och flämtar.
Bröstet häver sig högre än nånsin. För nu är det så att hon springer just dit.

Dit det drar så oändligt.
Hur långt bort det är.
Det är alldeles nära.
Inte ett endaste steg.
Men miljoner av meter.
Triljoner av tid.

Och med tårarna rinnandes, lycka och frihet. Och aldrig hon gör det igen.

För det susar. Blodet rusar. Hjärtat bankar och slår. Med all kraft som den kvinna som är hon kan förmå.