Bröstkorgen dunkar och inget är lugnt.
Allt rusar.
Blodet forsar.
Hjärtat slår.
Hinner knappt med att dunka sina slag.
Som vore det en älv som från stilla gått till att rasa.
Att känna livet i sig.
Att inte missa en enda sekund.
För nu är nu.
Om sedan vet vi inget.