Och när bröstkorgen lyfter.
Som vinden den lyfter i varje sekund.
Som flämtning och djup på en gång.
Då ler mitt inre och tiden står still.
När jag kikade om hörnet och visste.
Då visste jag det här.
Att luften är lätt att andas.
Sekunden jag väljer att andas just så.
Så visste jag om nu.
